The big T

Av all den kurslitteratur jag har tragglat mig igenom (och inte tragglat mig igenom) hittills är det en bok jag minns med särskild fasa. "Utvecklingspsykologi" av Stephen von Tetzchner. N kallar eländet för "The big T". På något sätt känns det passande, eftersom boken i sig är enorm. Den har samma storlek som ett band ur nationalencyklopedin ungefär (NE finns faktiskt i bokform, även om man nu för tiden förknippar lexikonet med internet).

Givetvis är det en väldigt bra bok, den tar upp allt, och förklarar och sammanfattar och är precis så pedagogisk som man kan vänta sig av en bok med den mängden information. Men den var det första man mötte efter gymnasiet. En av de första böcker man var tvungen att köpa själv, och givetvis var den äckligt dyr. För studenter kostade den 600 någonting. Den var en av de första böcker man på egen hand var tvungen att plugga sig igenom, och det var tungt när man saknade förkunskap.

Föreläsarna menade att just den här boken var den bästa inom området utvecklingspsykologi, och det kan nog stämma. Men jag misstänker att den också sållade agnarna från vetet. Har man tagit sig igenom den och klarat tentan, så har man på papper att man kan plugga sedan. Efter det har inget på högskolan känts tungt i jämförelse.

Men jag tog mig faktiskt aldrig igenom den. Jag köpte den, öppnade den, hade ångest över den. Men sedan läste jag sammanfattningarna och lyssnade uppmärksamt på föreläsningarna, och tentan visade sig vara sådan att man klarade sig ändå. Med andra ord, det var inte min insatts utan ren tur som tog mig igenom det hela. Det kunde lika gärna ha varit en tenta med diskussionsfrågor, den hade jag i så fall inte klarat.

Eländet var dock inte slut efter tentan. 600 kronor är mycket för en student och man vill ju gärna bli av med boken man avskyr och få tillbaka pengar. Sälja alltså.
Men se det gick inte! För efter vår kurs beslöt sig kursansvarige för att ta bort boken från litteraturlistan och ersätta den med andra, lättare böcker. Och vem köper en bok man inte behöver?

Så The big T blev stående i min bokhylla och klarade sig från ett spontant frustrerat bokbål enbart på grund av min ologiska respekt för böcker över lag. Och idag tog jag ner den igen.
Anledningen är att min kurslitteratur inte har kommit än, och en del av det jag måste kunna till tentan går att läsa sig till även i gammal kurslitteratur från tidigare år. Så med en ödesdiger duns (den där typen av duns som det ligger tyngd och värdighet i) landade den återigen på mitt skrivbord. Och där ligger den nu.