Tentan från helvetet

Tro det eller ej, men jag fick inte IG på tentan! VG till och med. Inte för att jag hade mer än medelmåttiga resultat på psykologidelen, utan för att jag prickade så gott som alla uppgifter på statistikdelen (missade ett poäng).

Men, tyvärr har jag hunnit med en tenta till sedan dess, jag har ju varit borta ett tag. Och det var tenta från helvetet. Jag brukar väldigt sällan svära, men detta var inte en tenta på A-nivå. Efter att ha rannsakat mig själv så ärligt jag kunde så kom jag fram till att om jag hade pluggat lite mer så hade jag nog fixat ytterligare 6-7 poäng. Men det hade inte räckt. Så nu hänger det på turen, eftersom jag chansade på en hel del av kryssfrågorna och man får minuspoäng för fel svar.

Sedan dess har jag dessutom hunnit med ett dygn i Stockholm med N och hans föräldrar, komplett med musikal och muséebesök och allt, som jag genomled med plåga på grund av ganska hög feber. Det var dock trevligt ändå. Och igår var vi i Göteborg och hälsade på världens snällaste familj. Också mycket trevligt. För Z slutade dock dagen med en natt på akuten på grund av en mindre allvarlig men ack så smärtsam åkomma. För er som undrar och oroar er så mår hon mycket bättre nu, som tur är!

Somliga människor är inte 1,80.

Följande skall ses i ljuset av att det har varit en jobbig dag, jag hade huvudvärk redan när jag vaknade och den har varit vänlig nog att hålla mig sällskap dagen lång. Den var dessutom det enda som höll mig sällskap eftersom mina kursisar hann försvinna i pausen medan jag ringde upp pappa som ringde mitt under föreläsningen.

Mitt lipsyl tog slut innan föreläsningen idag, så jag genomled det hela med torra brännande läppar (det är inte bara en skröna att man blir beroende att läppcerat, men det är ett beroende jag kan leva med). På Willys var det precis som på bussen fullt av skrikande ungar, skraltiga tanter och mammor som handlade två vagnar fulla. Något lipsyl såg jag däremot inte till.

Jag hade nästan givit upp när jag tillslut fick syn på det, allra längst upp på hyllan där ingen vettig människa kan nå det. Vad jag vet är det mest tjejer som använde lipsyl, men de flesta tjejer, och killar för den delen, hade inte nått ens i de högsta av klackar. Fanns det en stege? Icke!

Ett snabbt varv runt hela butiken gav informationen att det inte heller fanns vare sig personal att fråga eller behjälpliga killar i rätt längd. Bara tanter och mammor som sagt. Så jag blev stående som en liten unge som tittar längtansfullt på kakburken uppe på skåpet, och kvävde en impuls att efter bästa förmåga vända uppochner på och skaka närmsta skrikande unge. Jag blängde inte ens på mamman, eftersom vi nyligen fick lära oss under en föreläsning att vissa ungar av naturen har ett jobbigare temperament än andra. Visst är det underligt vad man kan dra sig till minnes i ett jobbigt ögonblick på Willys?

Efter rätt många ögonblick valde jag Vaselin istället, eftersom vaselinburkarna befann sig på understa hyllan, och dit når jag(!) Det finns en rad anledningar till varför vaselin är sämre, men det får ändå duga tills i morgon för jag ville bara ut ur eländet till hänsynslösa affär. Dock hade mannen framför mig en totalt överfull vagn och ville ändå inte låta mig gå före med min gula lilla burk, så jag fick uthärda ett tag till.

Halvvägs hem kom jag på att teet var slut. Men i vissa lägen finns det vissa saker som man inte gör ens för en kopp anständigt te.

Efter tentor följer regn

Jag hade tenta i onsdags. När det är tentadags gäller alltid följande:

• Sovrummet blir städat och skinande rent.
• Det händer inget på bloggen.
• Solen skiner och vädret är fantastiskt.
• Det händer roliga saker i stan som man inte har tid med.

Om någon undrar, så gick tentan förhoppningsvis bra, mest tack vare att miniräknarna vi fick låna var av märket Casio. Jag är så van vid min älskade grafräknare att jag knappt kan hantera en vanlig, men de här kunde man klura ut något sånär hur det funkar.

Idag var jag förresten och köpte ett brodyrkit. Det var oresonligt dyrt men det kan vara en avkopplande mys-sysselsättning i vinter hade jag tänkt.

Tips: Gratis biobiljetter!

Har du inte heller råd att gå på bio? Måste du köpa kursböcker istället för det där nagellacket eller pennfacket du egentligen vill ha? Inte speciellt roligt, jag vet!

Men!, Jag har lösningen! Den här sidan GER dig presentkort och biobiljetter gratis, allt du behöver göra är att bli medlem och börja samla poäng. Om du dessutom blir medlem genom mig, via den här länken, så får du 75 poäng redan från början!

Gratisbio.se

Du samlar poäng genom att:

• Delta i tävlingar.
• Ta del av erbjudanden och annonser.
• Handla på internet (smart om man ändå ska köpa den där boken eller tröjan).
• Värva kompisar.
• Vara aktiv i forumet.

När du sedan har 400 poäng så har du ett presentkort på 100 kronor eller en biobiljett. Urlätt och smidigt!

Torghandel

N och jag var och handlade te på torget idag. Jag tycker det är mysigt att gå omkring bland alla torgstånd och titta på frukt och bär, som trängs med svamp, strumpor, kryddor, tyg och väskor. Godis och kakor sida vid sida med bantningspreparat, dammsugare bredvid hemmagjord ostkaka, senap och honung. Smycken, och tonåringar som spelar gitarr och hoppas på några mynt. Tanter, barnvagnar och hundar. Och sol.

Om någon undrar så valde vi teet "Norrsken." Jag har inte riktigt bestämt mig för om sådana tenamn är söta eller fåniga. Teet var gott iallafall.

Bellydance

Z och jag provade kläder innan när jag kommit hem från skolan. Hon hade köpt ett par nya jeans och jag provade grejer som hon hade liggandes. Vi har ungefär samma storlek, men Z har de snyggaste kläderna så det är oftast jag som lånar av henne. Idag fick jag lite kläder som hon inte ville ha. Det kanske är lustigt att ärva kläder av sin lillasyster, men jag tycker att det är kul. Hon är helt enkelt skickligare än jag på att hitta guldkornen i affärerna.

När vi hade tröttnat på att prova kläder så fick Z för sig att lära mig "vicka på höfterna". Det är inget svårt för henne. Som liten åt hon med skeden mellan tårna, och såvitt jag vet kan hon fortfarande göra det utan problem. Hennes skelett är förmodligen gjort av gummi.

Mitt skelett däremot består nog till största delen av armeringsjärn. Jag är lika stel som hon är mjuk, och även om jag kan "vicka" i den bemärkelsen så kan jag inte få till de där flytande vågrörelserna. Jag rör mig som en djupfryst zombie.
Så min karriär som magdansös är nog körd i botten. Jag skulle väldigt gärna vilja kunna, men den realistiska sidan av mig inser att mitt självförtroende skulle sjunka till ett minusvärde igen om jag försökte. Dock är det roligt att titta på människor som kan. Detta är mitt favoritklipp på youtube. Visserligen är det hopplöst dåligt filmat i början men människan som håller i kameran lär sig rätt snabbt. Särskilt fint är det från minut tre och framåt.

En lagom lugn dag

Jag gjorde ett försök att ignorera min förkylning idag och plugga lite. Eller ja, halvplugga kanske är ett bättre ord. Jag ser det som halvseriöst om man kryper upp under en filt i fåtöljen med boken i knät och godis eller kakor och en kopp te bredvid sig. Godiset stod Z för idag, ängeln vet att jag älskar gammaldags kola så hon hade köpt en påse på marknaden! Jag ser det som en bonusfödelsedagspresent, och jag älskar sådana. Det får födelsedagen att vara lite längre på något sätt. Dock gav jag upp pluggandet när godiset tog slut, det funkade inte när motivationen var uppäten och allt som återstod var trötthet och en påträngande förkylning.
Förutom den där halvtimman med plugg så har jag bara tagit det lugnt, och badat. Det händer inte jätteofta att jag badar, men det är alltid mysigt när det blir av!

Traffic jam

Jag vet inte varför jag gillar uttrycket "traffic jam", jag tycker det låter fint på något sätt. Men om man lite snabbt översätter det till svenska så blir det ungefär "Sablar, allt jag kan se är en oändlig orm av röda bromsljus och lika röda trafikljus, varför, o varför ska alla in till stan till åtta när jag har så himla bråttom, jag skulle ha åkt tidigare!"

Jag skjutsade N och hans syster in till skolan i morse på vägen hem. På grund av ovan nämnda orm, och att det bara finns en enda väg från deras hem och in till stan, så kom de för sent båda två. Man ska helt enkelt inte ta bilen innan åtta på morgonen. Jag sniglade mig fram på ettan i nästan en halvmil, med foten på bromsen och slirande koppling, och kunde inte ignorera tanken på all avgas som pumpades ut och bidrog till dålig luft, astmaanfall och små stackars isbjörnsungar på små små isflak som gled längre och längre bort från mamma isbjörn. Tacka vet jag cykeln, den är så fantastiskt bra för samvetet!

Rusningstrafik är när trafiken står still...

Förkyld!

Jag är förkyld! N smittade mig. Inte för att jag är arg på honom, jag bara gillar inte att vara förkyld. Å andra sidan kan vi sitta och snörvla tillsammans nu, och det är ju mysigt i och för sig.

Min fantastiska syster Z kom med en extra liten tröst idag. En påse med gammaldags kola och en gullig lapp låg och väntade på mig när jag kom hem. Kunde inte ha passat bättre!

Tips: Eftersom det ändå måste göras

Pluggtips!
Det måste göras, så varför inte få det gjort?



Det är inte jättekul att plugga. Även det intressantaste ämne blir tråkigt när man måste lära sig det. Men, det måste ändå göras, så varför inte göra det ordentligt när man ändå håller på?

Följande är ingen komplett studieguide eller så, det är spontana tips som funkar för mig. Det är fritt fram för var och en att ta till sig det som låter bra och skippa resten.

• Var ute i god tid!
  Börjar man plugga dagen innan tentan eller provet så får man sitta hela dagen och det är jobbigt, det vet man sedan sist. Men som alltid, det svåra är att börja...
• Sätt upp mål
  "Om en vecka ska jag ha läst så här långt, och kunna det här".
• Gör ett schema över dagen
• Jag brukar dela upp dagen i timmar, och varje timme i 40 minuter plugg och 20 minuter paus. Dock ska det vara 40 minuter sammanhängande plugg, inte med småpauser var femte minut.
• Pauserna
  Man anstränger ögonen när man tittar på något som är nära. Så låt dem vila i pauserna. (Dvs. läs inte, sitt inte vid datorn eller liknande) Frisk luft, lite fika och rörelse är kända tips som känns helt uttjatade. Men de funkar, man slipper huvudvärk och ont i axlarna.
• Var snäll mot dig själv
  Stolpa inte upp hela dagen i pluggande och meningsfyllda pauser. Det funkar kanske en dag, men sedan tröttnar man. En dag ska utöver pluggande och annat viktigt innehålla roliga och "meningslösa" saker som tex tv-spel och tv-tittande. Ge tid åt sådant, annars kommer du att falla för frestelsen att syssla med sådant istället för att plugga.

Sedan finns det alltid saker som gör det svårt att koncentrera sig. Sådant är olika från person till person, men för mig brukar det hjälpa att stänga av tv'n och datorn, se till att det är tyst, och ha ordning och reda. Här är tre ytterligare saker som kan hjälpa:

1. Kläderna
   Plugga inte i pyjamas! Pyjamas ger en känsla av filmkväll och mys, och den känslan gör det inte lättare att koncentrera sig. Ta åtminstone på dig vanliga myskläder för att visa dig själv att du har kommit igång med dagen. Och funkar inte det heller så klä på dig och fixa dig som om du skulle till skolan. Då känns det seriösare.
2. Låt det ta tid
   Ibland får jag nästan ångest över att det tar så lång tid. Men istället för att ta tid till att oroa mig låter jag det ta den tiden. Jag hade en lärare som sa att 15 minuters pluggande om dagen räcker. Om man tänker efter så är 15 minuter om dagen en timme och 15 minuter i veckan, eller 5 timmar i månaden. På den tiden hinner man mycket. Hur mycket hinner du då på fem eller sex 40-minuterspass om dagen? Du hinner massor!
3. Ordning
   Blir du som jag stressad över att det är oordning? Fixa det först. Men låt det inte ta för mycket tid. En vanlig fälla är tentastädning och innebär att man ser tusen saker som måste göras veckan innan provet eller tentan. Så dagen innan provet/tentan står man där med skinande rena fönster, oklanderligt vikta kläder i garderoben och inte en dammråtta under sängen, men utan att kunna det man ska. Dock är det inte fel att röja skrivbordet innan man sätter igång.

Bra prylar att ha framme på skrivbordet: Penna och anteckningsblock, kalender med planering, färgpennor att markera i anteckningarna med, något att märka ut sidor i boken med (flikar, post-it, eller liknande), ett block att skriva ner alla icke pluggrelaterade tankar på ("Kom ihåg att vattna blommorna, ncis går på tv ikväll, ring banken") så att du slipper ha dem malande i huvudet. Ha också en klocka inom synhåll så att de slipper springa och titta när det är dags för paus.

Och som D. Eisenhower sa: Planer är ingenting, planering är allting.

The big T

Av all den kurslitteratur jag har tragglat mig igenom (och inte tragglat mig igenom) hittills är det en bok jag minns med särskild fasa. "Utvecklingspsykologi" av Stephen von Tetzchner. N kallar eländet för "The big T". På något sätt känns det passande, eftersom boken i sig är enorm. Den har samma storlek som ett band ur nationalencyklopedin ungefär (NE finns faktiskt i bokform, även om man nu för tiden förknippar lexikonet med internet).

Givetvis är det en väldigt bra bok, den tar upp allt, och förklarar och sammanfattar och är precis så pedagogisk som man kan vänta sig av en bok med den mängden information. Men den var det första man mötte efter gymnasiet. En av de första böcker man var tvungen att köpa själv, och givetvis var den äckligt dyr. För studenter kostade den 600 någonting. Den var en av de första böcker man på egen hand var tvungen att plugga sig igenom, och det var tungt när man saknade förkunskap.

Föreläsarna menade att just den här boken var den bästa inom området utvecklingspsykologi, och det kan nog stämma. Men jag misstänker att den också sållade agnarna från vetet. Har man tagit sig igenom den och klarat tentan, så har man på papper att man kan plugga sedan. Efter det har inget på högskolan känts tungt i jämförelse.

Men jag tog mig faktiskt aldrig igenom den. Jag köpte den, öppnade den, hade ångest över den. Men sedan läste jag sammanfattningarna och lyssnade uppmärksamt på föreläsningarna, och tentan visade sig vara sådan att man klarade sig ändå. Med andra ord, det var inte min insatts utan ren tur som tog mig igenom det hela. Det kunde lika gärna ha varit en tenta med diskussionsfrågor, den hade jag i så fall inte klarat.

Eländet var dock inte slut efter tentan. 600 kronor är mycket för en student och man vill ju gärna bli av med boken man avskyr och få tillbaka pengar. Sälja alltså.
Men se det gick inte! För efter vår kurs beslöt sig kursansvarige för att ta bort boken från litteraturlistan och ersätta den med andra, lättare böcker. Och vem köper en bok man inte behöver?

Så The big T blev stående i min bokhylla och klarade sig från ett spontant frustrerat bokbål enbart på grund av min ologiska respekt för böcker över lag. Och idag tog jag ner den igen.
Anledningen är att min kurslitteratur inte har kommit än, och en del av det jag måste kunna till tentan går att läsa sig till även i gammal kurslitteratur från tidigare år. Så med en ödesdiger duns (den där typen av duns som det ligger tyngd och värdighet i) landade den återigen på mitt skrivbord. Och där ligger den nu.

Födelsedag

Jag fyllde 21 för ett par dagar sedan, jag börjar känna mig gammal! Det var en sak att fylla 20, men 21 känns urgammalt.

Men jag hade en bra födelsedag iallafall, min älskade elefant N hade med sig jättefina blommor när han kom efter skolan. Dessutom fick jag en ask choklad av honom från La Gott. Det är ett säkert kort, choklad gör mig urglad! Och så gav han mig en supertesil deluxe, eller vad man ska kalla det. En sådan där tesil som fungerar både till kanna och kopp, tål diskmaskin och inte släpper igenom en endaste plupp, inte ens om man har rött te! Vi invigde tesilen genom att koka en hel kanna rött te och avnjuta det på "min" balkong, med filtar på stolarna eftersom jag inte har några dynor, och med badrumspallen som improviserat bord.

På det hela taget var det en fantastisk födelsedag, mycket tack vare N och det fina vädret. Vi avslutade dagen med att kolla på film i min säng.

Fallens dag

Det är sällan naturen här i Sverige visar hur mäktig den faktiskt är, och hur små vi människor är i jämförelse. Vi har lärt oss att fånga vinden, tygla vattnet och vrida det mesta till vår fördel. Dammluckor är ett sådant exempel.

Men idag öppnades dammluckorna på vid gavel och den ynkliga lilla rännil som blir över när vi leder om vattnet till turbiner förvandlades för en stund till det mäktiga vattenfall den en gång var.

Det tar ungefär 12 minuter för vattenmassorna att ta sig från dammen och hela vägen ner. Så man står en lång stund och tittar på stenarna och den ynkliga strömmen och undrar varför det inte händer något. Sedan hör man dånet. Och plötsligt har den lilla rännilen växt till en virvlande massa, med ton efter ton av skummande vatten som störtar förbi.

Det är inte bara dånet man märker. Trots att jag stod så långt upp att vattnet inte kunde stänka upp på mig så blev luften plötsligt kylig och rå och luktade fukt och sjö, ungefär som om man stod på en havsstrand morgonen efter ett kraftigt regnväder. Och när man vänder sig för att gå hem, så hör man dånet bakom sig en lång stund.

En bra dag

Jag cyklade in till skolan idag, och eftersom det var så fint väder så var det riktigt behagligt, förutom att jag fastnade med skosnöret i kedjan och blev stående fastlåst med cykeln tills en förbipasserande powerwalk-dam hjälpte mig att kapa snöret med sin nyckel. Det tar 45 minuter in till stan och 45 minuter hem, precis lika lång tid som med buss. Så man kan lika gärna motionera.

Egentligen hade jag inga föreläsningar idag, så jag har suttit hela eftermiddagen och kvällen på högskolebiblioteket och läst "Psykologiska perspektiv", som jag lånade över dagen. Eftersom jag har läst psykologi tidigare både på gymnasiet och på högskolan så var det inte jättetungt, och jag satt en bra stund ute i det fina vädret och läste, och tittade på studenter i färggranna overaller som hade allehanda bus för sig. Jag var för blyg för att fullt uppskatta min egen inspark när det begav sig, men jag minns det ändå som ett fint minne när jag ser dem.

Klockan åtta stängde biblioteket och jag lämnade in min bok och cyklade hem. Det sköna med att ha fått något vettigt gjort under dagen är att man kan sitta med sitt te på kvällen och bara vara nöjd. Det är en gammal vän bland känslorna som man möter igen efter ett slappt sommarlov.

Här händer det saker!

Sedan sist har jag hunnit med en väldig massa! Jag har:

• Köpt ny dator!
  Eller rättare sagt, det är min första egna dator, jag lånade pappas innan. Men nu så gör jag vad jag vill med den här.
• Varit på arbetsintervju.
  Och den gick helt okey faktiskt.
• Börjat plugga. Igen!
  
• Jag stod ju som reserv nr 5 på Psykologi A, och jag gick dit för reservupprop. Det var jag minsann inte ensam om, men tro det eller ej, alla reserver kom in! Men jag kommer aldrig att ta plugget för givet igen, det var en helt ny erfarenhet att stå utanför ett klassrum och titta in och veta att man kanske inte var välkommen in.
  

Förövrigt så läste jag ett bra ordspråk innan, som kan vara tänkvärt om man är lite rörig av sig:

Planer är ingenting,
planering är allting!

Tips: Personlig almanacka!

Jag har tyvärr redan köpt en almanacka i år, och har ändå inte råd med mer än det allra billigaste just nu...

Men jag hittade nyss den här sidan, där man kan designa sin egen almanacka, i färg och med egen text på utsidan, egna tillägg (tex. listor, träningsrutor, tentaresultat m.m) och dessutom ingår en linjal som fungerar som bokmärke, ett gummiband av valfri färg som håller ihop almanackan och en plastficka att spara saker i. Man kan också köpa till extra gummiband, linjal och plastfickor.

Jag ska nog ha en sådan nästa år, och det är dessutom en fantastisk julklapp till någon! Och det bästa av allt, det är egentligen inte så fasligt dyrt som jag trodde!

Personligalmanacka.se

Arbetsförmedlingen i ett nötskal

Eftersom jag har tagit ett studieuppehåll och söker arbete, så hamnar jag som alla andra på arbetsförmedlingen förr eller senare. Jag befann mig i precis samma situation förra året, så jag visste vad jag kunde vänta mig, och inte kunde vänta mig, den här gången.

Jag vet inte hur det fungerar på arbetsförmedlingar över lag, men här i stan måste man ta sig igenom tre dörrar, alla tre med öppettider på, för att komma in. Man måste ta en nummerlapp (datorn kan inte stava till "nummerlapp" men föreslår vänligt hummerlapp. Vad är det?), vänta, träffa någon som fyller i uppgifter åt en på datorn, trots att man redan har gjort det hemma. Man visar upp sina betyg, diplom och intyg (låter som om jag har massor, eller hur?), tillochmed betyg från grundskolan, trots att alla vet att man inte kan läsa ett gymnasieprogram utan grundskolebetyg så gymnasiebetyget borde räcka, och innan man går hem får man en knallrosa mapp och en bunt datum då man ska återkomma.

Allt det där hade jag redan tagit mig igenom. Idag var det dags för "informationsmöte". Jag var på samma möte förra året, men det hjälpte inte, jag var tvungen att gå igen. De flesta kom direkt från gymnasiet och såg ut att vara påväg till stranden efteråt. Själv har jag någonstans fått lära mig att klä på mig ordentligt när jag ska till sådana ställen. Jag kände mig som en trist kontorsarbetare på en badstrand med andra ord. Dock hade jag hemska, knallrosa naglar som matchade den rosa mappen. Men eftersom arbetsförmedlingen och jag numer är gamla vänner så bjuder jag på den.

Mötet slutade, efter en klämmig film och ett fruktansvärt rörigt bildspel, med att vi uppmandes gå hem och söka jobb, och att återkomma om vi undrade något ytterligare.

Jag är ingen talare men...

Hur startar man en blogg på bästa sätt? Jag har läst ganska många första inlägg och än så länge inte hittat något fantastiskt sätt. Det är svårt helt enkelt.

Men, för att komma till saken och presentera idén: Jag tycker om att fika, särskilt på det där mysiga sättet som man gjorde förr i tiden, då man träffades över en kopp kaffe och ett par (eller 7) kakor och berättade för varandra vad som hade hänt sedan sist, delade med sig av tips och idéer, bytte recept och hade trevligt.

Sådant sker inte så ofta längre, man träffar ett par vänner på café då och då, men sällan i samma lugna ro som förr. Tanken med den är bloggen är en motsvarighet till de gamla fikasammankomsterna, men en digital sådan. Jag kommer sannolikt att sitta med en kopp te varenda gång jag uppdaterar, och precis som alltid när det gäller fikatjatter, så får vi se vad det blir av det.